Har ba lust att fara ut till stugan och sitta där ute själv o glo. Men man har ju ett jobb som kallar.
Blev fosterställningen igår kväll...
Känns som att de blir så nu när jag går och lägger mig också.
Jag har allt för mycket dåligt att tänka på nu. Rinner bara ut för kinderna, finns ingen hejd förns man somnat.
Pappa kanske ska få börja med medicin som gör att han tappar håret.
Fan, blir som mer tydligt på utsidan då att han är sjuk.
Han är mitt största bekymmer. Men inte slutar det där inte. Nejdå.
/Sofia.