Men när jag sitter själv i den här jävla lägenheten... tror fan jag gråter femtio procent av tiden jag är vaken. Kanske därför jag alltid söker mig bort här ifrån. Vardagarna går bra, men när det är helg....
Det är fan inte synd om mig, jag har dragit på mig det här själv.
Jag som har mått så bra... tror jag. Eller så kan jag inte låtsas längre. Man kanske inte kan tränga undan det hur länge som helst. Då kommer allt tillbaka och slår till en hårt.
Men vad har jag och gnälla? inte fan har jag det dåligt om man jämför med andra. Finns alltid dom som har det värre.
Jag ska då sluta skriva om allt skit här.. för det är inte jag, jag älskar livet och vill inte vara den som mår dåligt.
Kanske bättre om jag vänder mig till mina vänner än hit.. men hit är enklare.
/Sofia.
Du vet att du allitd kan prata med mig, jag kanske inte alltid kommer med dom bästa råden, men jag finns alltid för att lyssna! <3
SvaraRaderaSvar: Ja vet, såg det, ska försöka fixa tillbaka dom.