Näe, de går fan inte bo med mina föräldrar i stugan. jag blir tokig..
"ser ut som du har sålt smöre och tappat penninga"
"ska du gå och lägga dig redan? klockan är ju bara åtta"
"är du sur?"
"vad är det?"
"har de hänt nått?"
"ska du på promenad? får jag följa med?"
Nej, promenaderna går jag helst på själv. Och ja jag ska lägga mig klockan 20. Ser ingen mening med att sitta och titta på nått meningslöst program på ettan.
Och tittar jag på tv så tittar jag ändå inte. Sitter bara som ett jävla kolli och stirrar. Då kan jag lika gärna ligga och stirra på plankorna i våningsängen.
Inte för att de blir mycket bättre nu när jag ska sitta ensam hemma. Men då slipper man allt tjat.
Skönt att Buffen inte tjatar.
Jag kan fara ut dit om de är bra väder, då är de ju bara att rymma ut på klipporna om jag känner för de, och om dom nu börja gnälla om hur jag mår.
Jag vet att dom bara vill veta hur jag mår och vad som är fel.
Men nu när jag var där och det regnar så kände jag mig väldigt instängd. Fanns ingenstans att ta vägen.
Sen är farsan och lägg bort mina grejer och sen vet han inte vart han lagt dom.. Det är ju lagomt kul när kortdosan är borta när man behöver den. Och man vet att de är han som hett bort den.
Idag hittade jag inte min keps..
Jora han hade tryckt den långt in högst upp i en garderob.
"ja justja de var nog jag som hade lagt bort den"
Nämen som vanligt då! Så alltid när de är nått borta så är de farsan, även när de aldrig återfinns.
Jag bävar för när dom blir senil på riktigt.
Nä mannen min måste få gå ut.
/Sofia.