Sick

Det är ju verkligen pricken över I:et att man blir sjuk nu också. Jävla skit, som om att man inte mådde skit redan.
Jag är om bara less och tom.

Funderingar över framtiden. All den här ångesten måste försvinna snart.

Ja nu ska jag fortsätta, det tidigare jag skrivit va 2 dagar sen. Mår fortfarande piss.
Den här tjejen skulle verkligen behöva ha lite kul. typ nu.
Fast jag måste bli klar i lägenheten först. Tapetsera för fulla bullar står på chemat. Inte jätte kul att tapetsera en lägenhet som allting är snett och byngligt överallt. Men vill få det klart så jag kan flytta in snart.
Jag ska nämligen flytta in i lägenheten bredvid. Den är större än den jag har nu så de ska bli nice.
Så nått har man att se fram emot. Lämna allt skit bakom mig i den här lägenheten. Börja om med ett nytt hem.

Drygt en månad kvar så är man 25 också... puh. Mina syrror hade redan hus och barn i den här åldern. En annan stapplar sakta framåt utan desvärre framgång.

Nä kan inte säga annat än att livet är mestadels piss just nu. Jag välkomnar våren med öppna armar. Längtar verkligen efter att få gå promenad med hundarna i kvälls solen i bara t-shirt smuttandes på en apelsin MER. Då är det vår.

åhh jag mådde nästan lite bättre bara av att visualisera vår promenaden med hundarna <3

/Sofia.

Månad

Det verkar va månad av sitt slag.
Har varit med om det förut. Det är verkligen som att pesten sprider sig..

/Sofia.

Sårad

Det som sårar mig mest med ett uppbrott är ju alla lögner som kommer fram.
Han är en fri man visst.. Men att man ta kontakt med en tjej som han säger att han inte vill ha nått med att göra sekunden man gör slut gör mig bara ledsen..
Jävla bullshit att de va bara jag i hans ögon. Han har ju hela tiden haft henne som en backup då hon rätt tydligt är intresserad. Har haft flera problem med den där efter hängsna bruden i vårat förhållande.
-Du förtjänar någon bättre. Har hon skrivit..
Ja jag va en som snoka, mest bara för att jag ville kolla upp min obehagliga magkänsla jag hade. Som visade sig va sann.

Att göra ett sånt uttalande utan att veta ett jävla skit visar ju bara vad hon är ute efter.
Självkart är ju den bättre hon, enligt henne.

Sen att han ljuger om att han bara fått nån snap av henne När jag fråga om han tagit kontakt med henne är ju tragiskt. Den bara kom vid rätt tillfälle när vi gjort slut då det varit tyst från henne ett bra tag? Jävligt konstigt... För jag litar på den exakta magkänsla jag har igen som var sann förra gången jag hade den. Då hade dom bokat en träff helgen efter vårat lilla uppbrott vi hade.
Kändes inte speciellt tryggt efter det. Och nu är de väll samma visa igen. Nu kan han få göra sitt efterlängtade svanhopp på henne och mer därtill.

Kul för han att de är så lätt att gå vidare. Han har ju fruntimmer på kö.
En annan kommer väll inte få känna nån sorts närhet på bra jävla länge.

Så nu har jag fått avreagera mig lite, känns skönt. Känns bättre att va förbannad än ledsen..
Tack för att du slösat min tid då det hela tiden bara funnits en annan..

Do I care if you hate me? Do you wanna know the truth?
C'est la vie....adiós....good riddance....fuck you!

Tillbaka

Kan väll summera året jag varit borta här ifrån.
Första anledningen till att jag inte ha skrivit är väll för att jag fick en karl in i mitt liv. Kände inte att skrivandet gav mig nånting längre.

Skaffade en till hund. Lille chefen, en staffordshire bull terrier. Han är verkligen en sort för sig!

Nu hade jag 3 killar hemma runt om mig.
Jag var glad, behövde inte va ensam om Kvällarna längre. Känslan av att vara omtyckt är den bästa.
Men som i alla förhållanden så ska det självklart inte va en dans på rosor.
Vi börja bråka, mycket. Och ofta på grund av att jag inte förstod honom och han förstod inte mig. Det är svårt att leva med någon som har så mycket jobb med sig själv. Jag är inte perfekt själv, men jag har turen att jag inte behöver kämpa med depression och diverse annat. Och jag är absolut ingen person kännare. Är det nått jag inte förstår mig på så blir jag oftast arg.
Jag sörjer ofta gärna själv, jag gråter i ensamhet och stänger in mig. Killen var tvärt emot, där va vi väldigt olika.
Så när min pappa dog i november så blev det jävligt jobbigt. Jag ville bara gå under jord, varför fick inte jag mer tid med han? Jag kommer fortfarande på mig själv att jag är påväg ner på verkstan för att se han sitta och röka i stolen vid lyften. Att jag tar fram han på min telefon och tänker ringa han när jag tror de är nått fel på bilen.

Jag fick inte den tid för mig själv att sörja på mitt sätt.
Det tog hårt på vårat förhållande då man inte förstår hur var och en sörjer. Jag fick inte den tid jag behövde.
Det ena och det andra hände i våra familjer som var jobbigt.
Och vi klarade det inte. Eller mest jag,. Det var jag som inte orkade längre. Det är för jävligt vad man kan älska någon men ändå känna att det inte kommer funka.
Men jag måste va självisk.
Som min käre vän sa.
- I slutändan måste man prioritera sig själv först för att bli lycklig.

Och så är det nog. Det krossar mitt hjärta att tappa en sån älskad person ur mitt liv.
Även fast vi gick igenom mycket jobbigt tillsammans så värdesätter jag de underbara stunderna. Bara en blick kan va så mycket guld värt.

Men samtidigt måste jag tänka på varför jag sitter här ensam nu utan han i hopp om att kunna gå vidare. Det svider att han inte är en del av mitt liv längre, men det här är bäst för oss båda. Vi har mycket att jobba på hos oss själva, och vi gör det inte bra tillsammans.
Men han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

/Sofia.