Sårad

Det som sårar mig mest med ett uppbrott är ju alla lögner som kommer fram.
Han är en fri man visst.. Men att man ta kontakt med en tjej som han säger att han inte vill ha nått med att göra sekunden man gör slut gör mig bara ledsen..
Jävla bullshit att de va bara jag i hans ögon. Han har ju hela tiden haft henne som en backup då hon rätt tydligt är intresserad. Har haft flera problem med den där efter hängsna bruden i vårat förhållande.
-Du förtjänar någon bättre. Har hon skrivit..
Ja jag va en som snoka, mest bara för att jag ville kolla upp min obehagliga magkänsla jag hade. Som visade sig va sann.

Att göra ett sånt uttalande utan att veta ett jävla skit visar ju bara vad hon är ute efter.
Självkart är ju den bättre hon, enligt henne.

Sen att han ljuger om att han bara fått nån snap av henne När jag fråga om han tagit kontakt med henne är ju tragiskt. Den bara kom vid rätt tillfälle när vi gjort slut då det varit tyst från henne ett bra tag? Jävligt konstigt... För jag litar på den exakta magkänsla jag har igen som var sann förra gången jag hade den. Då hade dom bokat en träff helgen efter vårat lilla uppbrott vi hade.
Kändes inte speciellt tryggt efter det. Och nu är de väll samma visa igen. Nu kan han få göra sitt efterlängtade svanhopp på henne och mer därtill.

Kul för han att de är så lätt att gå vidare. Han har ju fruntimmer på kö.
En annan kommer väll inte få känna nån sorts närhet på bra jävla länge.

Så nu har jag fått avreagera mig lite, känns skönt. Känns bättre att va förbannad än ledsen..
Tack för att du slösat min tid då det hela tiden bara funnits en annan..

Do I care if you hate me? Do you wanna know the truth?
C'est la vie....adiós....good riddance....fuck you!

Tillbaka

Kan väll summera året jag varit borta här ifrån.
Första anledningen till att jag inte ha skrivit är väll för att jag fick en karl in i mitt liv. Kände inte att skrivandet gav mig nånting längre.

Skaffade en till hund. Lille chefen, en staffordshire bull terrier. Han är verkligen en sort för sig!

Nu hade jag 3 killar hemma runt om mig.
Jag var glad, behövde inte va ensam om Kvällarna längre. Känslan av att vara omtyckt är den bästa.
Men som i alla förhållanden så ska det självklart inte va en dans på rosor.
Vi börja bråka, mycket. Och ofta på grund av att jag inte förstod honom och han förstod inte mig. Det är svårt att leva med någon som har så mycket jobb med sig själv. Jag är inte perfekt själv, men jag har turen att jag inte behöver kämpa med depression och diverse annat. Och jag är absolut ingen person kännare. Är det nått jag inte förstår mig på så blir jag oftast arg.
Jag sörjer ofta gärna själv, jag gråter i ensamhet och stänger in mig. Killen var tvärt emot, där va vi väldigt olika.
Så när min pappa dog i november så blev det jävligt jobbigt. Jag ville bara gå under jord, varför fick inte jag mer tid med han? Jag kommer fortfarande på mig själv att jag är påväg ner på verkstan för att se han sitta och röka i stolen vid lyften. Att jag tar fram han på min telefon och tänker ringa han när jag tror de är nått fel på bilen.

Jag fick inte den tid för mig själv att sörja på mitt sätt.
Det tog hårt på vårat förhållande då man inte förstår hur var och en sörjer. Jag fick inte den tid jag behövde.
Det ena och det andra hände i våra familjer som var jobbigt.
Och vi klarade det inte. Eller mest jag,. Det var jag som inte orkade längre. Det är för jävligt vad man kan älska någon men ändå känna att det inte kommer funka.
Men jag måste va självisk.
Som min käre vän sa.
- I slutändan måste man prioritera sig själv först för att bli lycklig.

Och så är det nog. Det krossar mitt hjärta att tappa en sån älskad person ur mitt liv.
Även fast vi gick igenom mycket jobbigt tillsammans så värdesätter jag de underbara stunderna. Bara en blick kan va så mycket guld värt.

Men samtidigt måste jag tänka på varför jag sitter här ensam nu utan han i hopp om att kunna gå vidare. Det svider att han inte är en del av mitt liv längre, men det här är bäst för oss båda. Vi har mycket att jobba på hos oss själva, och vi gör det inte bra tillsammans.
Men han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

/Sofia.

Röööd

Då är man åter rödhårig, blir snabbt less på mitt hår nu förtiden. Nya färger hela tiden :P
Men röd känns mest som min färg.
Tog även min första duckface bild igår också hahaha, en gångs företeelse!

Förstår inte

Vad kommer det bli av det här? Jag orkar inte hålla på att tänka om de, men va fan är det vi håller på med?..
Jag bli bara nedstämd när jag inte vet, går runt och nojar.
Och nej, jag kan inte fråga vad vi är. Då är jag rädd att de slutar. Att jag kommer få känna mig ensam igen. Vågar egentligen inte känna efter själv heller.
Vad vill jag få ut av det här?
Nää jag vill inte ens tänka tanken.

Tror jag ska börja lite smått att göra iordning min byrå jag köpt för att laga och göra om. Imorgon får jag köpa lite grejer jag behöver å så.
Skönt att ha nått o göra och få tänka lite på annat.

Ska ju måla om min brudkista också, se väll när jag får tid till det.

/Sofia.

Hmm

Har ba lust att fara ut till stugan och sitta där ute själv o glo. Men man har ju ett jobb som kallar.

Blev fosterställningen igår kväll...
Känns som att de blir så nu när jag går och lägger mig också.
Jag har allt för mycket dåligt att tänka på nu. Rinner bara ut för kinderna, finns ingen hejd förns man somnat.

Pappa kanske ska få börja med medicin som gör att han tappar håret.
Fan, blir som mer tydligt på utsidan då att han är sjuk.

Han är mitt största bekymmer. Men inte slutar det där inte. Nejdå.

/Sofia.

Nytt

Köpte en ny blomma att ha på bordet nu när julblommorna blommat ut.
Vi fick hem den här på jobbet och jag kunde inte motstå den :)
Peperomia (rondo romana)

Har som inge bättre att skriva :P

/Sofia.

Vrak

Inte läge att ha några känslor inblandat nu, men de är svårt.

-Man kanske ska ta sig en sväng förbi blomsteraffären och köpa en ros.
-haha vem hade du tänkt ge den till då?
-Hon i kassan.

Svårt att inte falla då man får massor av såna uttalanden. Jävligt jobbigt då jag vet att jag inte bör göra det för mitt eget bästa.
Vi kom överens om att inte få känslor då omständigheterna inte är rätt.
Man ska ju helt klart må bra själv innan man släpper in nån annan i sitt liv.
Och jag mår dåligt då jag ser att han gör det. Saker jag inte kan göra nått åt, jag kan inte hjälpa han må bättre.
Det är hemskt att se vad arbetslöshet kan göra med en människa som inte vill annat än att få jobba.
Och han vill inte dra in nån annan i hans nedstämdhet pga av just bl.a det.

Och det får jag bara lov att acceptera.
-"Jag önskar omständigheterna var annorlunda".

Ja, jag också...
Att de ska va så förbannat svårt jämt.

Trots allt så har den här helgen varit den bästa på länge. Jag har verkligen fått känna mig omtyckt.
/Sofia.