- Buffen hade bara spottat ut hundmaten runt tallriken, men de är borta nu så han måste ju ha ätit upp de.
- Ja eller så har Iceo ätit upp de?
- Näe de är omöjligt.
- Vars är han förresten?
I det ögonblicket jag frågade de så ser jag på mamma att han inte finns kvar.
- Han är borta.
- sen när?!
- förra måndagen.
- Och varför får inte jag veta nått?
- Trodde du visste.
- Hur FAN ska jag veta de om ingen säger nått?! fick ju inte ens säga hej då.
Sen for jag hem o lipa typ... Min första hund, dom andra var jag för liten för att minnas så mycket av. Så jag ser Iceo som min första hund.
Vi skaffade honom när jag var 11. Så han har ju hängt med ett tag, nått år för mycket kan jag tycka då han va så dålig men.
Jag hade så gärna velat ta en sista promenad med honom. Men näe, man får inte ens veta nått. Fatta inte hur mamma och pappa tänkte där.
/Sofia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar