paus

Tänk om man hade kunnat ta en paus från livet.
Allt är bara som en börda, Finner ingen lust till nånting.
All skit runtom mig tär på mig. Jag sover som en kratta och vaknar om nätterna av rädsla för den här jävla världen vi lever i. Ligger i jobbiga tankar tills jag somnar av utmattning.
Går bara runt med en massa ångest.
Jag är rädd. känner mig ständigt rädd och osäker.
Snart har man ingen trygghet kvar.
Att jag snart blir arbetslös är en faktor. Ensamhet en.
Jag är egentligen inte ensam, men jag känner mig ständigt det.

Och med allt det här kommer mardrömmarna. Kan man inte bara få sova ifred iallafall. Eller ha en bra dröm.
Och vi har bara nyss gått in i den mörka vinter perioden.
Förlåt, men jag har inget positivt att skriva. Bara en massa misslyckanden.

Hade en del jag hade tänkt göra idag. Men inte har nått blivit gjort. Har legat och stirrat mest hela dagen. Hade nog inte ätit idag heller om det nu inte varit så att mamma ska hit och äta.
Känner ingen hunger när man mår såhär.
Sen får jag typ ångest för att jag har ångest. Jag har det ju långt ifrån värst. Va fan ska jag va ledsen för? Vad har jag egentligen för anledning till att må så här?

/Sofia.