dröm

Det är jävligt hur en dröm kan fucka med ens huvud. Och många av dom har jag haft. Varför ska jag drömma om nått jag aldrig kommer få. Det gör bara att man vill ha det mer.
Eller vill ha, vill ha det igen.
Det är ju bara att glömma.
Fattar inte varför jag drömmer det. Är det mitt undermedvetna? Är det vad jag verkligen innerst inne vill? har de alltid varit så men jag har bara inte kunnat inse det i tid?
Jag trodde inte de men de kanske är så.
Men jag skulle aldrig vara så självisk. Det skulle aldrig va möjligt att genomföra.

Ingen fattar nog vad jag skriver om, men de är skönt att de det nerskrivet.

hej /Sofia.

paus

Tänk om man hade kunnat ta en paus från livet.
Allt är bara som en börda, Finner ingen lust till nånting.
All skit runtom mig tär på mig. Jag sover som en kratta och vaknar om nätterna av rädsla för den här jävla världen vi lever i. Ligger i jobbiga tankar tills jag somnar av utmattning.
Går bara runt med en massa ångest.
Jag är rädd. känner mig ständigt rädd och osäker.
Snart har man ingen trygghet kvar.
Att jag snart blir arbetslös är en faktor. Ensamhet en.
Jag är egentligen inte ensam, men jag känner mig ständigt det.

Och med allt det här kommer mardrömmarna. Kan man inte bara få sova ifred iallafall. Eller ha en bra dröm.
Och vi har bara nyss gått in i den mörka vinter perioden.
Förlåt, men jag har inget positivt att skriva. Bara en massa misslyckanden.

Hade en del jag hade tänkt göra idag. Men inte har nått blivit gjort. Har legat och stirrat mest hela dagen. Hade nog inte ätit idag heller om det nu inte varit så att mamma ska hit och äta.
Känner ingen hunger när man mår såhär.
Sen får jag typ ångest för att jag har ångest. Jag har det ju långt ifrån värst. Va fan ska jag va ledsen för? Vad har jag egentligen för anledning till att må så här?

/Sofia.

numb

Anledningen till att jag inte skriver här så mycket längre är att jag har en tendens till att bli för ärlig. Många vet jag vilka som läser . Men resten vet jag inte. Och det är det. Jag vet inte vilka jag berättar mina innersta känslor för. Säkerligen en del folk jag aldrig skulle göra det för i verkligheten. Inte för att jag gör det för så många, det är enklare att skriva. Egentligen nu när jag tänker efter så skiter jag fullständigt i om de är folk som jag gömt bloggen för som läser. Det här är jag.
Ahh när jag är ledsen, Mest då jag skriver.
Att det ska vara så svårt att skriva när man är glad. För tro det eller ej så är jag de också ibland.

Det har varit en tung sommar. Regn regn regn, och åter regn. Det är bara så deprimerande. Speciellt när man har semester.
I veckan var man för 3e gången på en begravning för en alldeles för ung person. Han kommer vara så otroligt saknad av så många. Joel, jag och alla andra ska hjälpa din familj genom det här svåra dom blev lämnad med så gott vi kan <3

Samma dag som den där tunga dagen fick jag ett besked. Nu är den där ärligheten där igen. Jag säger bara (cellförändring).

Min hjärna går på högvarv så jag måste gömma mig i seriernas värld.

Ett kan man då komma fram till hittills. Sommaren 2015 kan ta å köra nått långt upp i arslet och självförsvinna. Så känner jag om den.

/Sofia.

scars

I tear my heart open, I sew myself shut

My weakness is that I care too much

And my scars remind me that the past is real

I tear my heart open just to feel

I'm drunk and I'm feeling down

And I just wanna be alone

I'm pissed 'cuz you came around

Why don't you just go home?

'Cuz you channelled all your pain

And I can't help you fix yourself

You're making me insane

I tried to help you once

Against my own advise

I saw you going down

But you never realized

That you're drowning in the water

So I offered you my hand

Compassion's in my nature

Tonight is our last stand

I can't help you fix yourself

But at least I can say I tried

I'm sorry but I gotta move on with my own life

Den här låten har fått en helt ny mening för mig, nu betyder texten nånting för mig. Förut var det bara en bra låt. Delar av texten stämmer in. dock inte att jag är arg.

Det går inte alltid att hjälpa andra, man ska orka hjälpa sig själv också.

Tungt

Det har varit en fruktansvärt tung dag idag.
Började med att läsa ett sms av en kollega där det står att en 16 åring hade kört ihjäl sig här i byn.
Jag ringer direkt min syster då min systerson är 16 år. Det var inte han.
Men när jag ringer en av mina bästa vänner..
Då föll jag ner på knä i gråt. Hon behövde bara svara så hörde jag att nånting va fel. Det var han, hennes älskade lillebror hade kört av vägen.
Det enda jag ville göra just då var att hålla om henne,. Fick göra mitt bästa över telefon.
Ett av mina värsta samtal någonsin.

På jobbet grät vi om vart annat. Ungdomar som kom in för att köpa blommor för att lämna på plasten grät i blomkylen.

Jag var hem till dom och lämnade blommor, då fick jag ge henne den där kramen. Den där kramen man aldrig vill ska ta slut.. Man vill bara vakna upp ur denna mardröm.
Kramade hela familjen innan ja va tvungen att va tillbaka på jobbet..

Vi barndomsvänner gick tillsammans till minnesstunden på kvällen.
Familjen tog sig dit också. Och det tror jag är bra att dom gjorde. Alla styrke kramar dom fick från alla hans vänner.
Hela kyrkan brast när hockey ledarna lämnade över hans matchtröja.
Det blev som mer verkligt helt plötsligt.
Jag kan fortfarande inte fatta att han är borta.

Jag minns när han kom. Jag var så avundsjuk på min kompis som skulle få en lillebror. Men man fick som ha han som lillebror också. Under våran mellanstadie/högstadietid lekte vi mycket med han då han va liten. Många timmar är spenderade på att spela innebandy i köket, hoppa studsmatta med han och hans kompisar.
Sen när vi vuxit upp och inte umgåtts på samma sätt som när man va liten ha man inte träffat han så mycket. Jag har följt med några gånger och sett hans hockey matcher. Men nu när han vuxit upp, gått ut nian så har man sett ungdomarna desto mer.
Senast igår stod vi och tittade på han och min kompis sa
- va du har blivit stor!

Igår...
Igår stod vi och såg dig köra iväg på mopeden som skulle bli din död senare den natten.
Det går bara inte att förstå....

Du kommer föralltid va saknad älskade vän ❤

Hm

Sånna här kvällar vill jag inte ha. Jag försöker titta på en serie men jag svävar bort i min egna skalle och måste spola tillbaka då jag inte hängt med i avsnittet.
Just nu känns det som att jag inte har nån kontroll överhuvudtaget. Det slutar inte,.
Jag som inte brukar ha några problem alls med att sova, men i veckan har jag vaknat flera gånger svärandes och förbannad.
Dålig period antar jag.

Midsommarhelgen va då den bästa helgen på länge. Längesen jag känt mig så glad och lycklig. God mat, fina vänner, bra musik och sena sommarnätter.
Fler av den sorten tack.

Jag kanske lider av vecko depression, ganska vanligt har jag hört.
På veckorna är jag ju mestadels själv. Och egentligen är jag en person som gärna har folk omkring mig hela tiden. Och sen är det väll vädret, det bara öser ner regn.
Jag behöver sol.

Mina tankar svävar mycket kring mina känslor. Jag vill inte ha dom.
Ingenting gott kommer med dom.

/Sofia.

L

Because the man wasn't good he was great